Vaknade på söndagsmorgonen i fiskestaden Essaioura vid Marrockos kust. En löprunda tillsammans med systern längs stranden, med fyra hundar som sällskap. Hundar och katter är det gott om här. Särskilt katter, då Essaouira är en fiskestad och det finns en hel del gott att hitta på både torg och i gränder.

Gränderna ja, det man kan inte tro vad som döljer sig bakom dörrar och portar i de olika gränderna. Anspråkslösa gångar och sen öppnar det upp sig världar av färger, människor, smaker och historier. 

På restaurangen Sirocco förbereder Annakarin och Achraf inför omvandlingen av ett badrum. Magiskt med dessa gamla lokaler. 

En liten tur i staden för att uppleva den. Stannar till hos smyckeshandlaren som säljer ringar till oss med all sin charm. Han ville så gärna bli plåtad med traditionell huvudbonad, då han trodde vi plåtade för en bok om Marrocko, och han ville bli känd internationellt… Jag ska göra mitt bästa för att berätta för världen.

Som vanligt är det kontrasterna som fångar mig. Krackelerade väggar mot silkesmjuk keramik. Skuggorna som faller och skapar dynamik. Vi landade tidigt i Marrakech i morse. En mycket lugn stad väntade oss då Ramadan pågår. Men caféet intill Yves saint Laurents museum var öppet och två utsvultna svenskar kunde festa på både avocado och dadelsmoothie, croissant, msemen med nötkräm (som är en slags pannakaka)  och goda frukter.

Just nu på väg i bil ner mot havet och fiskestaden Essaouira för att plåta badkar och handgjorda handfat i fantastisk miljö. En bilresa på ungefär 2,5 timme. Första stoppet på resan gick till en av Annakarins producenter. En plats hon skulle kalla sitt andra hem. Hon älskar att bara vara i den kreativa miljön. Hantverket är enormt. Genuint. Både jag och Ebba är intresserade av berättelsen bakom om hur verksamheten vuxit sig stark och utvecklats sedan den dagen då Annakarin frågade om hantverkarna  kunde producera på beställning. Då med bristande resurser, nu med stor aktivitet, med flera ugnar igång, fler arbetare och mindre arbetslöshet.

Alla är glada över att se Annakarin när hon kommer för att hämta lite produkter inför fotograferingar i veckan. Chefen kommer förbi med sin son och det är breda leenden och ett varmt mottagande.

 

Det utlovas fisk och skaldjur inför kvällens middag. Ja tack, gärna!

Lämnade fyra barn och deras pappa på perrongen i Simrishamn i kväll. Mamman med resväskorna. Den envisa dörren på det lila Pågatåget som öppnar och stänger sig hela tiden.. Stressande för en förvirrad 3,5 åring. Paniken i ögonen att behöva lämna. Se mamman åka. ”Jag kommer sakna dig!” skriker hon i sin pappas famn, med tårarna sprutandes ur ögonen. ”Gå, hejdå!” fortsätter hon att skrika högt, för att det är så jobbigt att vara mitt mellan perrong och vagn med en dörr som öppnar och stänger och gör henne nervös. ”Hejdå, men jag kommer sakna dig!”

Familjen bestämmer sig för att gå till bilen då lillasysters panik sprider osäkerhet.  De vinkar på håll. Tåget börjar rulla och jag biter mig i läppen och tänker; Varför? Varför åker jag ifrån det bästa jag har.

Hemlängtan inom 20 sekunder alltså. Jag låter tårarna rulla. Inte ofta de får göra det. Inte ofta som jag är ensam. Tänker på att detta är vardag för många varannanvecka-familjer. Ännu värre för familjerna som slits mellan länder för överlevnad…  Ont i magen. Ont i mitt hjärta av att tänka på det. Tänker på hur bra jag har det. Mitt framför näsan. Varje dag. I min vardag. Det allra vackraste gömmer sig där. Nyttigt att byta vy. Få perspektiv.

I Malmö möter min syster och hennes barn mig. Somriga, vackra och storstads-vana som de är. Blir förundrad över omgivningarna runt centralen och alla de fantastiska byggnader som vuxit upp sedan jag pluggade här. Sommarvärmen och myllret en fredagskväll gör en Skillinge-bor som mig alldeles stum av förundran. Ha, ha jag är på väg till Marrakech, men faller redan för storheten och det färgstarka i Malmö!

Så, resan börjar nu. Marrakech väntar med tidigt flyg i morgonbitti. Jag har fått det spännande uppdraget att fotografera badrumsinredning för ett nytt varumärke. Följ med på vår resa genom instagram och här på bloggen om du vill.

Kram och godnatt!

Snurrar i mitt huvud. Intensiva dagar av fotograferingar och filminspelningar. Olika kunder varje dag. Bildarkiv skapas. Manus och idéer föds. Tömma minneskort. Göra backup. Plats för nytt. Bokföra. Avtala tid. Tid för möten. Tid för offerter. Tid för strategi. Tacka ja. Våga tacka nej. Mitt i allt pågår livet. Disken som aldrig ger upp. Tvätthögar som tålmodigt väntar på att tas om hand. Utbrott från tre-åringen och grillning i trädgården. Livet är. Nu.

Om en vecka bär det av. Till Marrakech. På uppdrag. Listan på locations där jag ska plåta är fantastisk. Ska bli så spännande att få vara med om denna resa. Min syster följer med som assistent och resesällskap. Jag har aldrig varit iväg från barnen och Jonathan mer än några dagar. Denna gång blir det en hel vecka från familjen. Ska bli intressant att se hur det känns.

Gårkvällen på Frideborg på Österlen. En kväll för att stanna upp. Sitta ner. Titta sig omkring och känna värme. Frida och jag startade vår byrå Fri kommunikation för drygt två år sedan. En formgivare och en fotograf. Två do:ers som skulle visa sig ha en hel del styrkor gemensamt,  men även ha några kompletterande styrkor var som gör oss till den duo som vi är.

Så! Vi samlade ihop människor som ger oss massor av bra energi. Både kunder, leverantörer, våra frilansare i teamet. För att fira. För att visa vår uppskattning för att vi får göra det vi brinner för. Vin på äpplen från Bedstekilde. Wow, vad gott.

En av våra kunder är Frideborg på Österlen. Alltså! Det var med stolthet vi bjöd in till denna undersköna festlokal inbäddad i raps. Vi är glada över att bokningarna väller in till den proffsiga duon Jon & Caroline.

Kvällen blev fantastiskt med fint väder och glada barn. Ja, barnen var välkomna och de var 18 st i alla olika åldrar.

Inbäddad av raps. Genom alla glasdörrar, genom alla stallfönster glittrade det. Generös natur.

Maten. Massor av vegetariskt. Färgstarkt och lokalproducerat. Nässelsoppan var nästan osannolik… Underbart att se hur folk reste sig. Och och om igen. För att ta mer. Av det mesta.

Fina wingwoman Frida.

Vackra fat från Nomadic Essentials.

TACK!

Fyra stycken flugor surrar runt oss. I vår stora säng. Agnes bredvid mig. Sen Charlie, tätt bredvid pappa Jonathan. Vid fötterna ligger Tyra, vår jaktlabbe. Och så flugorna. Kl 04.25. Tidig morgon och dagen gryr. Gårkvällens rapsfält lockar mig ut. Tar Tyra i koppel efter att jag tagit hand om de irriterande flugorna så att resten av sängsällskapet kan ligga kvar i lugn och ro. Det blir en lugn löparrunda, den klassiska Hamnfest-rundan som går från hamnen ut till Skjutbanan vid Skillingeskogen och tillbaka. Bara fåglarna, jag och Tyra.

 

Med Fri kommunikation.

Idag väntar mer arbete runt temat Äpple. Spännande, kreativt och vässande. Från fotostudion och event-planeringjobb väntar kundmöte i Lund tillsammans med vår duktiga affärsutvecklare Susanne. Det blir en bra dag det här.

Rapsfälten på Österlen är något utöver det vanliga. Plötsligt, med all sin kraft färgar de landskapet gult. Detta år ligger en hel del av rapsfälten utmed havet. Det är rapsfält deluxe. Utanför Skillinge, vid rundan vid bastun och det vackra trädet, där vi brukar promenera med Tyra och barnen och som vi kallar för Wallin-rundan. Där är det magiskt. Riktar min blick mot solnedgången och de sista strålarna sprakar genom rapsblommorna.

Går några hundra meter till och fångar Jonathan på väg ner mot havet. Med solen i min rygg som förstärker rapsens gula ton.

Österlen i maj. Blir det vackrare än så här…?

Agnes och Charlie. På väg hem från filminspelning och Söndagsklubb på Skillinge missionshus. Barnpratar när mamma stannar till för att fånga in skönheten. Sköna, sköna maj.

Våren och dess renässans. Magiskt i sin enkla självklara prakt. Den trollbinder mig. Varje gång.

 

Det blommar på Österlen och dessa dagar är unika. Ett drönar-uppdrag ovanför Kivik gjorde att vi tog hela familjen på utflykt och avslutade med pizza på uteservering i sol. Katten där vi filmade och plåtade charmade alla våra barn. Små, små stunder. Drönaren är åter på laddning, imorgon förmiddag ska den upp igen och göra underverk.

Agnes och tulpanerna.

Så. Vi plockar in de första rabarbern från trädgården och mumsar i oss pajen. Min nya hemsida tar form. Stegvis, mellan jobb och möten. Mellan barnens behov och stunden på träningsmattan. Min nya hemsida. Här vill jag prata. Här vill jag berätta. Berätta om de olika berättelserna som sker i mitt liv. Som företagare, som fotograf, som byråchef och som kreatör.

Tidigare har min hemsida varit väldigt nischad till den del av verksamheten som handlar om bröllopsfotografen i mig. Men faktum är att jag gör mindre och mindre bröllop. Då resten är året är fullt av uppdrag för vår reklambyrå Fri kommunikation, stora uppdrag som kräver omfamning och engagemang till 100%, har jag fått prioritera om. Lyxproblem. Tänk, för fyra år sedan när jag och familjen drog från Halmstad till Österlen, jag sa upp mig på min heltidstjänst för att satsa på eget företag… Vad det tagit fart!

Bröllop gör jag fortfarande. I år bär det av till Stockholm och Villa Aske, och på Österlen blir det bröllop på Talldungen, Karlaby Kro & Östangård. Fantastiska locations och brudpar.

Hoppas du känner dig välkomna till min nya hemsida med blogg. Du får gärna följa med! På instagram finns jag på lite olika sätt. För bröllopsinspiration, följ upandawaywithlove och för er som vill följa vad vi gör på reklambyrån, följ –  Fri kommunikation

Annars är det rebeccawallinfotograf som gäller.

Ha en fin dag. Nu blir det besök på Skillinge Teater med barnen.