Inlägg

Flytten till Österlen.

Jag är en hemvändare. Till Österlen. Till fiskeläget Skillinge. Sitter här vid datorn med öppen terassdörr och kaffet bredvid min Mac. Jag har längtat efter denna stund. En stund att reflektera och se tillbaka fyra år i tiden. För det är i dessa dagar för just fyra år sedan som flyttet från Halmstad gick. Precis innan midsommar, en onsdag. När flyttbilarna kom till Bergsgatan 17 pirrade det till inom mig. Av förväntan. Av vemod. Men med ett stort JA i maggropen. Trots att avsked är tuffa. Trots att det gör ont när knoppar brister. Inom mig ropade jag JA.

Hemvändare till Österlen.

Rebecca Wallin - hemvändare till Österlen

Folk frågade mig vad jag skulle göra på Österlen. Skulle jag och Jonathan verkligen säga upp oss på två tjänster, med tre barn och ett fjärde i magen? Ja. Jag var fast besluten om att lyssna på magkänslan. Med min bakgrund som dansare, pedagog och fotograf. Dotter i en företagarfamilj – ja, jag ville satsa. Jag behövde sätta igång alla de idéer och tankar som jag gick och bar. Magkänslan berättade om företagande, om personer på Österlen som väntade på just mig och min kompetens. Jag visste inte då att en av de personerna hette Frida. Kärlek till dig Frida. Den är så fin vår historia. Kärlek till dig Jonathan. Som hoppade med mig. Och till Elliot, Noel och Charlie.

Så. Att vara hemvändare efter 18 år. Hemvändare till ett Österlen som jag knappt kunde ta in de första dagarna. Jag ville bara ut och uppleva. Fånga allt med min kamera. Jag kommer ihåg att jag lugnade mig själv genom att tänka att jag kommer stanna. Denna gången stannar jag och kan uppleva alla årstider och se rapsen blomma varje år, känna stormarna vina i fönsterkuporna på ovanvåningen. Andas. Ta in.

Skillinge Hamn ©️Rebecca Wallin

Den sommaren var vårt hus som vi hyrde av pappa som ett öppet vandrarhem. Det var härligt. Härligt att låta västkusten komma till oss på östkusten för att uppleva det vi hade valt. Min mage var stor. Agnes, som skulle bli en skånska och födas på Ystad BB vilade där inne. Pulserade av liv. Två dagar innan hon kom besökte jag Ystad BB. Helt enkelt för att jag ville veta hur min kropp och själ skulle uppleva att föda ett barn på samma ställe där jag för 12 år sedan hade sagt farväl till min egen mamma, som hade kämpat med cancer in till stunden hon slutade andas. Skulle mina känslor vara ikapp…? Det blev en alldeles fantastisk upplevelse att föda barn på Ystad BB. En vacker cirkel som slöts. Agnes Lena Kerstin Wallin.

Nyfödd Agnes på Ystad BB/Rebecca Wallin

Livet på landsbygden. Valet att flytta till landsbygden. Att välja landsbygden. Det är speciellt. Oavsett var man befinner sig, i en storstad eller i en by så tror jag att det är tre ord som är viktiga för oss människor. Mening. Kärlek. Glädje.

För mig skulle allt handla om kommunikation. Min nya karriär skulle innebära en mix att allt det där jag hade inom mig. Att leda processer i grupper, att entusiasmera människor, att möta människor i alla skeden av livet, både privat och via företag. Att jobba i team. Att innovera och förvalta. Att skapa och utveckla.

Ägarna till Fri kommunikation på Österlen

Du, det börjar bli sent. Jag får berätta mer om resan i ett annat inlägg.

Tack för ikväll.

Lämnade fyra barn och deras pappa på perrongen i Simrishamn i kväll. Mamman med resväskorna. Den envisa dörren på det lila Pågatåget som öppnar och stänger sig hela tiden.. Stressande för en förvirrad 3,5 åring. Paniken i ögonen att behöva lämna. Se mamman åka. ”Jag kommer sakna dig!” skriker hon i sin pappas famn, med tårarna sprutandes ur ögonen. ”Gå, hejdå!” fortsätter hon att skrika högt, för att det är så jobbigt att vara mitt mellan perrong och vagn med en dörr som öppnar och stänger och gör henne nervös. ”Hejdå, men jag kommer sakna dig!”

Familjen bestämmer sig för att gå till bilen då lillasysters panik sprider osäkerhet.  De vinkar på håll. Tåget börjar rulla och jag biter mig i läppen och tänker; Varför? Varför åker jag ifrån det bästa jag har.

Hemlängtan inom 20 sekunder alltså. Jag låter tårarna rulla. Inte ofta de får göra det. Inte ofta som jag är ensam. Tänker på att detta är vardag för många varannanvecka-familjer. Ännu värre för familjerna som slits mellan länder för överlevnad…  Ont i magen. Ont i mitt hjärta av att tänka på det. Tänker på hur bra jag har det. Mitt framför näsan. Varje dag. I min vardag. Det allra vackraste gömmer sig där. Nyttigt att byta vy. Få perspektiv.

I Malmö möter min syster och hennes barn mig. Somriga, vackra och storstads-vana som de är. Blir förundrad över omgivningarna runt centralen och alla de fantastiska byggnader som vuxit upp sedan jag pluggade här. Sommarvärmen och myllret en fredagskväll gör en Skillinge-bor som mig alldeles stum av förundran. Ha, ha jag är på väg till Marrakech, men faller redan för storheten och det färgstarka i Malmö!

Så, resan börjar nu. Marrakech väntar med tidigt flyg i morgonbitti. Jag har fått det spännande uppdraget att fotografera badrumsinredning för ett nytt varumärke. Följ med på vår resa genom instagram och här på bloggen om du vill.

Kram och godnatt!