Byta vy.

Lämnade fyra barn och deras pappa på perrongen i Simrishamn i kväll. Mamman med resväskorna. Den envisa dörren på det lila Pågatåget som öppnar och stänger sig hela tiden.. Stressande för en förvirrad 3,5 åring. Paniken i ögonen att behöva lämna. Se mamman åka. ”Jag kommer sakna dig!” skriker hon i sin pappas famn, med tårarna sprutandes ur ögonen. ”Gå, hejdå!” fortsätter hon att skrika högt, för att det är så jobbigt att vara mitt mellan perrong och vagn med en dörr som öppnar och stänger och gör henne nervös. ”Hejdå, men jag kommer sakna dig!”

Familjen bestämmer sig för att gå till bilen då lillasysters panik sprider osäkerhet.  De vinkar på håll. Tåget börjar rulla och jag biter mig i läppen och tänker; Varför? Varför åker jag ifrån det bästa jag har.

Hemlängtan inom 20 sekunder alltså. Jag låter tårarna rulla. Inte ofta de får göra det. Inte ofta som jag är ensam. Tänker på att detta är vardag för många varannanvecka-familjer. Ännu värre för familjerna som slits mellan länder för överlevnad…  Ont i magen. Ont i mitt hjärta av att tänka på det. Tänker på hur bra jag har det. Mitt framför näsan. Varje dag. I min vardag. Det allra vackraste gömmer sig där. Nyttigt att byta vy. Få perspektiv.

I Malmö möter min syster och hennes barn mig. Somriga, vackra och storstads-vana som de är. Blir förundrad över omgivningarna runt centralen och alla de fantastiska byggnader som vuxit upp sedan jag pluggade här. Sommarvärmen och myllret en fredagskväll gör en Skillinge-bor som mig alldeles stum av förundran. Ha, ha jag är på väg till Marrakech, men faller redan för storheten och det färgstarka i Malmö!

Så, resan börjar nu. Marrakech väntar med tidigt flyg i morgonbitti. Jag har fått det spännande uppdraget att fotografera badrumsinredning för ett nytt varumärke. Följ med på vår resa genom instagram och här på bloggen om du vill.

Kram och godnatt!