Inlägg

Beldi Country Club, Marrakech.

, ,

Kan det bli så ett sinne blir overloaded på grund av för många vackra intryck? Jag tror det. När vi kom till Beldi Country Club utanför Marrakech blev jag helt tagen. Vilken fulländad estetisk och sinnlig plats. Annakarin, hon vet hur man scoutar locations för plåtningar. Återigen, det är så lyxigt att åka till plats efter plats i ett främmande land med en sådan som Annakarin.

En heldag på plats. Teamet bar och bar och jag och Annakarin gick runt för att bestämma oss, och framförallt begränsa oss. Stället är enormt. Här finns hamam och spa, massor av sköna pooler, odlingar, festlokal för 1000 personer (så fantastiskt för bröllop!), restauranger, barer, vackra grönområden, portar likt portaler, fladdrande vita gardiner i varje valv…

Blombladen bara ligger där och är vackra. Lugnet och ljudet från grodor och fåglar överallt. Magiskt.

Vi sneglade suktande efter poolen och det utlovades en halvtimmes siesta och lunch under olivträdet. Ja! Varje minut måste insupas.

När eftermiddagsljuset sedan gjorde entré var vi redo i växthuset. Redo med kronan på verket.

Ebba, min trogna assistent denna vecka, med de där speciella musklerna som ofta hästtjejer har, tack för all ditt mod, din hjälp, din support. Otroligt hur du lockar till dig både hundar, åsnor, barn och vuxna. Det är kul att resa med dig syrran!

Några av mina absoluta favoritbilder denna vecka är dessa två nedan. Jag är förälskad i det gröna tillsammans med mässingen. Vad tycker du?

Så, där i växthuset var vi helt plötsligt klara med uppdraget. Fotografering under sex dagar till ända och kvar av Marrakech väntade en lugn kväll på Beldi och en egen dag i Marrakech innan hemfärd till den skånska myllan. Atalsbergen får vänta till en annan gång. Och öknen… den måste vi också besöka. Jag är glad över att få lära känna den bästa och mest ödmjuka man från öknen.

Beldi Country Club, mina damer och herrar. Det är något alldeles speciellt det.

 

/av

En jaguar i gränden.

, ,

Från en riad till en annan. Återigen – dessa riader… Man kan likna dem vid mini-bed and breakfasts. Det är bara ett fåtal gäster som ryms och det skapar ett väldigt lugn. Utifrån kan man inte ana den palatskänsla som finns innanför portarna. Väl inne är det som en helt ny värld. Dar Jaguar är ett sensuellt och exotiskt riad med massor av svarta väggar i kombination med mässing, ljusstakar, pampigt högt i taket och stor balkong i mot fontänen och palmerna.

Så tisdagen spenderades mestadels på rummet och i badrummet då vi byggde upp miljöer framför de svarta väggarna. Det är helt fantastiska produkter jag jobbar med förresten. Kolla in handfatet.

Ut på lunch och vi hamnade uppe på en terass med utsikt över en del av Medinan. Senare på kvällen åt vi mat på Nomad som man kan se från vyn här.

Annakarin känner sitt Marrakech. Hon har sina ställen i Medinan där hon köper mattor, skor och annat av. Att få hänga med henne i denna staden är en ynnest.

/0 Kommentarer/av

Färgstarka Marrakech.

,

Välbehövd paus under lunchen idag. Ny energi in i kropp och själ när blodsockret dalar. Plötsligt kommer orken tillbaka. Färgerna inspirerar och väcker nyfikenhet och kraft. Det är otroligt att vara i Marrakech med Annakarin som känner till allt med staden. Hon tar oss till ställe efter ställe som visar sig vara precis vad vi behöver. Går man i Medinan mitt på dagen är det så skönt att stiga in på ett lunchställe som erbjuder både svalka och ro.

Myntan är överallt och den är såå god! Älskar den.

Idag besökte vi producenterna igen. Massor av bilder på hantverkarna är tagna och Ebba passade på att knäppa några på mig med.

Kvällen har vi spenderat fnissandes vid Annakarins pool där vi körde ett styrke- och simpass. Skönt!

”You have to take the Medina seriously”, fick vi höra från en man ikväll. ”It’s a labyrint”. Well, ja det var en upplevelse. Vi tar med oss den och lägger den i arkivet av minnen. Systrar emellan. Godnatt!

/0 Kommentarer/av

Dyker ner i nya perspektiv.

, , ,

Som vanligt är det kontrasterna som fångar mig. Krackelerade väggar mot silkesmjuk keramik. Skuggorna som faller och skapar dynamik. Vi landade tidigt i Marrakech i morse. En mycket lugn stad väntade oss då Ramadan pågår. Men caféet intill Yves saint Laurents museum var öppet och två utsvultna svenskar kunde festa på både avocado och dadelsmoothie, croissant, msemen med nötkräm (som är en slags pannakaka)  och goda frukter.

Just nu på väg i bil ner mot havet och fiskestaden Essaouira för att plåta badkar och handgjorda handfat i fantastisk miljö. En bilresa på ungefär 2,5 timme. Första stoppet på resan gick till en av Annakarins producenter. En plats hon skulle kalla sitt andra hem. Hon älskar att bara vara i den kreativa miljön. Hantverket är enormt. Genuint. Både jag och Ebba är intresserade av berättelsen bakom om hur verksamheten vuxit sig stark och utvecklats sedan den dagen då Annakarin frågade om hantverkarna  kunde producera på beställning. Då med bristande resurser, nu med stor aktivitet, med flera ugnar igång, fler arbetare och mindre arbetslöshet.

Alla är glada över att se Annakarin när hon kommer för att hämta lite produkter inför fotograferingar i veckan. Chefen kommer förbi med sin son och det är breda leenden och ett varmt mottagande.

 

Det utlovas fisk och skaldjur inför kvällens middag. Ja tack, gärna!

/0 Kommentarer/av

Byta vy.

Lämnade fyra barn och deras pappa på perrongen i Simrishamn i kväll. Mamman med resväskorna. Den envisa dörren på det lila Pågatåget som öppnar och stänger sig hela tiden.. Stressande för en förvirrad 3,5 åring. Paniken i ögonen att behöva lämna. Se mamman åka. ”Jag kommer sakna dig!” skriker hon i sin pappas famn, med tårarna sprutandes ur ögonen. ”Gå, hejdå!” fortsätter hon att skrika högt, för att det är så jobbigt att vara mitt mellan perrong och vagn med en dörr som öppnar och stänger och gör henne nervös. ”Hejdå, men jag kommer sakna dig!”

Familjen bestämmer sig för att gå till bilen då lillasysters panik sprider osäkerhet.  De vinkar på håll. Tåget börjar rulla och jag biter mig i läppen och tänker; Varför? Varför åker jag ifrån det bästa jag har.

Hemlängtan inom 20 sekunder alltså. Jag låter tårarna rulla. Inte ofta de får göra det. Inte ofta som jag är ensam. Tänker på att detta är vardag för många varannanvecka-familjer. Ännu värre för familjerna som slits mellan länder för överlevnad…  Ont i magen. Ont i mitt hjärta av att tänka på det. Tänker på hur bra jag har det. Mitt framför näsan. Varje dag. I min vardag. Det allra vackraste gömmer sig där. Nyttigt att byta vy. Få perspektiv.

I Malmö möter min syster och hennes barn mig. Somriga, vackra och storstads-vana som de är. Blir förundrad över omgivningarna runt centralen och alla de fantastiska byggnader som vuxit upp sedan jag pluggade här. Sommarvärmen och myllret en fredagskväll gör en Skillinge-bor som mig alldeles stum av förundran. Ha, ha jag är på väg till Marrakech, men faller redan för storheten och det färgstarka i Malmö!

Så, resan börjar nu. Marrakech väntar med tidigt flyg i morgonbitti. Jag har fått det spännande uppdraget att fotografera badrumsinredning för ett nytt varumärke. Följ med på vår resa genom instagram och här på bloggen om du vill.

Kram och godnatt!

/1 Kommentar/av

Tusen tankar.

, ,

Snurrar i mitt huvud. Intensiva dagar av fotograferingar och filminspelningar. Olika kunder varje dag. Bildarkiv skapas. Manus och idéer föds. Tömma minneskort. Göra backup. Plats för nytt. Bokföra. Avtala tid. Tid för möten. Tid för offerter. Tid för strategi. Tacka ja. Våga tacka nej. Mitt i allt pågår livet. Disken som aldrig ger upp. Tvätthögar som tålmodigt väntar på att tas om hand. Utbrott från tre-åringen och grillning i trädgården. Livet är. Nu.

Om en vecka bär det av. Till Marrakech. På uppdrag. Listan på locations där jag ska plåta är fantastisk. Ska bli så spännande att få vara med om denna resa. Min syster följer med som assistent och resesällskap. Jag har aldrig varit iväg från barnen och Jonathan mer än några dagar. Denna gång blir det en hel vecka från familjen. Ska bli intressant att se hur det känns.

/0 Kommentarer/av