Österlen-arkiv - Rebecca Wallin

Beautiful av Jonathan Wallin

”Beautiful” av Jonathan Wallin.

För några år sedan drog jag och Jonathan själva iväg några timmar till våra vänner John-E och Ulrikas gård här på Österlen. Vi tog med oss kamera, gitarr, mick, en vintage lampa och lite glödlampor som vi satte upp inne i ladan som kallas för The O’l mill. En fantastisk lada med massor av minnen kvar från festen som paret Franzen hade haft året innan. Guldbröllop som firades i sann lumber-jack style.

Låten är skriven av min man Jonathan och just denna version spelades in för ganska många år sedan. Jag hade själv nästan glömt bort att jag filmat både Jonathan och paret Franzen men nu har allt material fått liv och fram kom denna fina version som Jonathan klippt ihop.

Jag älskar den varma känslan. Extra fint är att vi filmade i ladan… Nu är hela gården till salu och vi tar med oss minnen och vackra stunder.

juli 2, 2020/0 Kommentarer/av Rebecca

Uppmuntran Som Smittar Och Ger Kraft.

ledarskap, Lifestyle, Livet, Personligt

Uppmuntran som smittar och ger kraft, liv, tro och hopp. Att uppmuntra någon annan kan göra all skillnad. Kanske just i den stunden, för den dagen eller helt enkelt vara livsavgörande.

Är du en person som har lätt för att uppmuntra andra? Kommer det självklart för dig och ligger nära din personlighet? Eller är du en person som hellre är tyst om du ser någon göra/vara något fint, bra, imponerande för att du tänker att den andra ändå redan vet?

Idag vill jag uppmuntra dig till att uppmuntra någon annan!

Se vad som händer i kraften att lyfta en annan människa. Upptäck och utforska hur ett ansiktsuttryck eller kroppshållning förändras och öppnar upp i samma sekund.

Jag tänker att uppmuntran förlöser hopp om framtiden. I en modfälld situation kan uppmuntran ge hopp och kraft att fortsätta kämpa. När saker är ovissa så kan uppmuntran vara en anledning till att fortsätta försöka.

I en tid då vi alla försöker hålla distans och förhindra att covid-19-smittan sprids vidare, då kan vi istället sprida uppmuntran – definitivt en smitta som ger liv, glädje och hopp för många!

Kanske är det så att du inte ofta får uppmuntran själv och den miljön du lever i, inte alls är speciellt uppmuntrande? Jag fattar. Det är där den största utmaningen ligger. Men tänk om du kan ha en viktig uppgift just där du är, genom att börja uppmunta någon annan. Det finns alltid något att lyfta. Det du gör när du uppmuntrar och lyfter någon är att du ser en annan människa, och det i sin tur är fantastiskt – att se och att bli sedd.

Kraften i att höra ett uppmuntrande ord kan hjälpa till att bryta gamla mönster! Du som uppmuntrar stärks också som människa – genom att lägga fokus på någon annan än dig själv och vara glad, stolt imponerad över någon annan. Det är stort.

Så jag uppmuntrar dig! Som ledare, uppmuntra dina medarbetare och din personal. Som lärare, uppmuntra dina elever. Som tränare, uppmuntra dina elever. Som förälder, uppmuntra ditt barn. Som partner, uppmuntra den du lever med. Som vän, uppmuntra din vän. Som medmänniska, uppmuntra någon i din omgivning. Och som dig själv, you do you och uppmuntra dig själv till att fortsätta vara älskad och värdefull.

Mitt hjärta känns förnyat. Jag tar en dag i taget men jag hämtar min kraft hos den största uppmuntraren av dem alla. Tack Gud för din omsorg om mig. Jag är helt blown away av det du visat för mig de sista veckorna. Kan inte nog tacka dig för kärleken och uppmuntran du visar mig.

maj 15, 2020/0 Kommentarer/av Rebecca

Det finaste orden jag som bröllopsfotograf kan höra…

Bröllop, Österlen, Personligt

Det finaste orden jag som bröllopsfotograf kan höra. Ja, helt ärligt. Fick ett mail som värmde hela vägen in. Det värmer för att jag känner att det jag gör och kämpar för på varje bröllop uppskattas och betyder något.

Så, jag väljer att dela dessa fina ord.

Tack för otroligt fina bilder, wow wow wow! Vi korkade upp champagne igår kväll när barnen hade somnat (sådär på en torsdagskväll! 😊) och njöt av återuppleva bröllopsdagen i bilder. Du har verkligen fångat alla människor, miljöer, detaljer, känslor och utryck. Sicken konst! Vi kan inte sluta att titta på bilderna. Tack för att du var med och gjorde vår magiska dag till ett fint minne. Du var otroligt professionell och kändes som en del i sällskapet, väldigt naturligt. Vi är sååå glada att vi anlitade dig.

Ödmjukt, tackar jag för detta och känner mig hedrar över att få vara en del av livets stora ögonblick.

Ha en fin helg alla! Kram Rebecca

oktober 12, 2019/0 Kommentarer/av Rebecca

Maria Lancing på Skillinge om Skillinge.

Lifestyle, Personligt, r.o.k, Uppdrag

Maria Lancing på Skillinge om Skillinge. Ja, Skillinge är centralt. I både hjärta, på ristade ägg och på canvasdukar. De varma ögonen tillsammans med de väl arbetande händerna berättar historier. De skvallrar om äventyr. Om romans. Om resor. Om upptäckarkraft. Om passion.

Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin

Det är något alldeles speciellt med Maria. Det har jag alltid känt. Som liten gick jag på hennes målarkurser och lärde mig dra den mest perfekta horisonten på det vackra akvarellpappret med hjälp av lillfingret som stöd. Då som nu är Maria en kraft för skapande och skaparlust. Hon fick oss barn att känna att vi kunde, att vi hade så mycket inom oss av fantasi och kreativitet. Hon drog den fram ur oss och tog vara på allt vi skapade på pappret. Det var fantastiskt. Minns när vi tecknade kroki med kolpennor. Fort skulle det gå. Att släppa taget. Älskade det. Att släppa det perfekta. Få lov att vara rustik i skapandet.

Tacksam är jag för att mina egna barn också får träffa Maria och skapa med henne. Tillsammans med skolan och förskolan får barnen åka till Marias ateljé på Skillinge för att uppleva det fantastiska i konsten. De mjuka orden, de positiva uppmuntrande orden … Så stärkande för ett barn.

I mitt jobb som fotograf kommer jag till Maria för att dokumentera henne inför ett reportage i mäklarmagasinet r.o.k av Mäklarna Ekström & Co. Jag och reporterns Johan besöker Maria i sin ateljé en fredag eftermiddag i februari. Påsken ligger framför oss, och med den också konstrundan. Vi ser de olika projekten som ligger framme på arbetsbord och i hyllor. En del även hängandes.

Så Skillinge är centralt. De gamla gatorna, sträddena i byn skapar spännande mönster. Mönster som Maria använder sig av i konsten. Hon är intresserad av sin hemby och den kallar på henne. Maria dyker ner och forskar i gamla böcker. Hon studerar och stannar upp. Djupdyker och skapar. Skillinge, det namn som gav henne respekt när hon var ute och seglade och träffade på sjömän i New York. ”Sa du att du kommer från Skillinge”, frågade dem henne. En gång i tiden var Skillinge en hamn full med skutor, fullriggare som seglade till och från de stora hamnarna runt om i världen.

Vi sitter ner och lyssnar på Maria. På hennes köksbord i rummet intill ateljén. Vi dricker kaffe tillsammans. Kameran får vila och Johans penna skriver stökiga stödord medan Maria berättar om kärleken till Grekland, om hantverket i äggristning och om … Skillinge.

Tack Maria för att vi får ha dig i byn. Och i familjen.

Besök Maria Lancing i hennes ateljé under påsk!

april 8, 2019/0 Kommentarer/av Rebecca

Min bror och hans vinrankor

Personligt, Porträtt

Det lyser i hans ögon. Hela hans uppenbarelse utstrålar glädje, förväntan och nyfikenhet. En slags nyförälskelse. Detta är del ett av storyn om John och hans vinrankor. I alla fall ett första frö av den. Vi befinner oss på Österlen, utanför byn Skillinge.

Min bror John. En sann entreprenör. Kanske främst den sortens entreprenör som älskar att få saker att växa. Från grunden. Alltså, på riktigt – utmaningen verkar ligga i det omöjliga, det triggar igång en sådan som John.

När Marika och John köpte gården för två år sedan var det en stor fördel att det fanns gott om mark i köpet. John hade nämligen en dröm om att odla något. Gården ligger strax utanför vår barndomsby Skillinge och jag är här för att hämta mina två yngsta barn som leker med sina kusiner och för att knäppa några bilder på nytillskottet i familjen – Dante, 5 veckor. När jag åker ner med bilen på grusvägen den oktober-eftermiddagen ligger solens strålar vackert på rankorna och de lyser välkomnande i grönt. Jag frågar John om han vill visa mig runt och jag tar med min kameran i bara farten. Jag följer med honom, strax bakom honom när han visar mig marken, de nya pålarna och kärleksfullt berättar han om de 160 vinrankorna. De har vuxit en hel del sedan han planterade dem. Den varma sommaren har varit en bra start visar det sig.

Jag älskar hans passion. Det tog ca 5 minuter för honom att bestämma sig för att köpa 160 st vinplankor, utan någon tidigare erfarenhet av vin (förutom den gången han trampade sitt eget vin i sitt badrum i Malmö för 10 år sedan …) och nu med ett hektar av vinrankor planerar han för nästa satsning. John har visserligen gjort sin research och bara några hundra meter från John och Marikas gård bor en av Österlens etablerade vinodlare, som med glädje hjälper till med råd och stöttning.

Jag som känner John och vet att han är en person som gillar när det händer saker är lite nyfiken på hur han har tålamodet för en sådan långsiktig satsning som det är med att odla vin. Han förklarar att det inte finns någon limit i form av kunskap, att han lär sig nya saker varje nytt kvartal och att även fast han oftast gillar saker som går snabbt – så är det just för att det händer saker hela tiden som det är kul. Varje nytt kvartal innebär ny kunskap – plantering, beskärning, vattning, pålning, kärlek, iakttagelse… det tar inte slut. Men man ser resultat. Det är härligt.

Det kanske inte är så konstigt att det blev just vin. John har alltid varit fascinerad av affärsmannen och dess image. Allt från kläder, film, mat, vin, accessoarer och vinkällare. Att John jobbar med kläder och accessoarer känner många till och starten med företaget Johnhenric.com är liknande denna story. Vem trodde att ett litet slips-företag skulle bli så framgångsrikt att det blivit Gasell-företag hela 5 gånger i rad? Otroligt. Jag har aldrig tvivlat på Johns förmåga att få saker att växa. Det som känns som en omöjlighet och där det finns en stor utmaning att göra business – där vill John vara och utmana.

I mars 2019 kommer nästa utmaning. Då ska 600 st nya vinrankor planteras, varav 400 st Solaris och 200 st Regent. Alltså både gröna och en del blå druvor. Det ska bli mig ett sant äventyr att följa min bror under denna resa. Vid den tiden kommer även hemsida och Instagram vara redo, om även du som läser har lust att följa med under processen.

Bilder på Dante? Ja såklart, så här fint låg han och sov inne på gården.

januari 4, 2019/0 Kommentarer/av Rebecca

Hög på business.

Fri kommunikation, Personligt

Verkligen? Hög på business som i att göra affärer? Ja. Faktiskt.

Business för mig handlar om att få jobba med människor jag blir glad av. Med kunder som utvecklar och vässar mig. Som anlitar vårt företag för att vi ska hjälpa dem att utveckla deras business. Stärka deras varumärke.

Vårt arbetssätt på Fri kommunikation innebär hållbara och långsiktiga relationer. Vi vill att våra kunder ska sitta ner. Ta en kopp kaffe och göra det som de faktiskt är bäst på. Inte klippa och klistra i annonser, hitta halvpixliga bilder på nätet, känna sig frustrerade över en företagskultur som inte funkar, leta förgäves efter ett inlogg till en hemsida som inte är uppdaterad sedan förra julen… Nej. Våra kunder ska lämna det till oss. Inte för att vi ska göra snabba punktinsatser utan grund. Nej, nej. Låt mig berätta lite om hur vi tänker när vi tar in nya kunder.

Min arbetsplats. Kreativt flöde på Österlen.

Bild från min arbetsplats från tidigt i våras. Ostylad och självklar. I atleljén i Brantevik, Österlen.

När vi startade byrån 2016 bestämde vi oss för några basala och viktiga ord. Ord som blev till värdeord som hjälpte oss att skapa riktning. Detta gjorde vi för att vi visste vad vi ville där framme i horisonten. Också för att vi tillsammans hade sju stycken barn att försörja och för att det kändes oerhört viktigt att skapa affärsmässighet av vår passion. Från början. Redan från start. Så. Värdeorden blev Glädje. Tillit. Helhet. Va? Kan de mjuka värdena verkligen leda till business?

När vi antar ett nytt uppdrag är det viktigt för oss att det finns utrymme för att lyssna. För att gräva och bygga kommunikationen på en bra grund. Det är i lyssnandet och letandet som bilderna och idéerna föds inom oss. Det är ofta tillsammans med vår duktiga affärsutvecklare som vi startat upp ett uppdrag. Genom att just lyssna på svaren på frågorna vi ställer. Lyssna på reaktionerna i arbetsgruppen, både på de uttalade reaktionerna, men även på de mer subtila reaktionerna som ligger och skvalpar och kippar efter andan i rummet. Det är spännande. Älskar gruppdynamik och processer. Älskar att vara inlyssnare och kreatör. Älskar att leverera och förvåna.

Min kollega Fridas arbetsplats. Mitt i webbdesign.

På ett sätt står vi vid den horisonten nu. Blickar framåt och inser att den är oändlig. Horisonten alltså. Som tur är. Vi har kommit några steg på vägen. Riktningen är densamma. Uppdrag helhet med fokus på att skapa goda, långsiktiga och hållbara affärer. Därför är jag hög på business.

Våra kunder väljer oss för att de känner sig stärkta efter ett möte med oss. Nyfikna på vad vi kan göra för att förändra och förbättra. Vi väljer våra kunder för att vi älskar att förändra och förbättra. För att vi är nyfikna på hur kundens varumärke kan växa och utvecklas. Det är goda business.

När vi bestämde oss för Fri kommunikation AB, 2015.

För mig och Frida är tillit och business goda vänner. Idag, sista fredagen i juni 2018 stängde vi dörren till ateljén, klappade varandra på axlarna och utbytte blickar som berättade om just tillit, glädje, kärlek och kraft. Nu väntar vila, lek, familjetid och återhämtning. Vi stärker varandra. Vi vilar i varandras frustration, glädjefnatt, oro, svagheter och styrkor. Det är också vad business handlar om. I alla fall för oss.

Jag är glad över denna blogg! Den är min kanal som får mig att kunna dela med mig av mina tankar om hur det är att vara entreprenör på landsbygd, på Österlen. Året runt. Hur känns det för dig som läser? Är du intresserad av att veta hur det är? Berätta gärna för mig vad du önskar att jag delar med mig av. Jag skulle bli så glad över att veta vem du är! Skriv en kommentar här nedan eller på Instagram, please.

Ha en fin helg!

juni 29, 2018/2 Kommentarer/av Rebecca

Empowered.

Fri kommunikation, Marrakech, Personligt

Upp för den stenen. Ta nästa hinder. Kämpa för det du har inom dig. Var fri. I sinne och i själ. Låt inte andra begränsa dig. Tro på dig själv. Våga prova. Våga gå. Våga hoppa.

Vägen mot framgång kan ofta uppfattas som rak om man tittar på saker utifrån. Men resan mot framgång är här och nu. I ett nej. Upp och ner. In och ut. Fram och tillbaka igen. Den pågår hela tiden men kräver lite blick uppifrån för att ibland skönja den mer tydligt.

Denna morgon vaknar jag upp förväntansfull. Fortfarande fylld av alla intryck från resan till Marrakech. Det finns en känsla, en inneboende känsla som stannat kvar i mitt bröst lite extra. Den som får mig att sträcka på mig. Att le inombords och liksom mysa med situationen. Känslan av att känna mig empowered. Ny med kraft. Full med kraft. Inspirerad av andra kvinnor som vågar lyssna inåt, lita på att magkänslan är en minst sagt lika stor källa av beslut och riktning som de besluten från hjärnan. Jag blir uppfylld över kraften som finns i att våga, i att satsa och göra det med människor som man kan lita på och luta sig mot.

Så, kliv upp på den stenen – le med hjärtat och stråla.

juni 12, 2018/0 Kommentarer/av Rebecca

Vägar framåt.

Fri kommunikation

Mönster. Spår. Vägar. Framåt.

Österlen med dess skönhet. Kraft. Källa till liv.

Gult möter blått. Möter grönt. Molnen som leker ovanför. Skapar konst.

Samma dag, samma uppdrag. Med Fri kommunikation för en alldeles fantastisk kund. Alla dessa vägar.

maj 23, 2018/2 Kommentarer/av Rebecca

Österlen och rapsfälten.

Lifestyle, Personligt

Rapsfälten på Österlen är något utöver det vanliga. Plötsligt, med all sin kraft färgar de landskapet gult. Detta år ligger en hel del av rapsfälten utmed havet. Det är rapsfält deluxe. Utanför Skillinge, vid rundan vid bastun och det vackra trädet, där vi brukar promenera med Tyra och barnen och som vi kallar för Wallin-rundan. Där är det magiskt. Riktar min blick mot solnedgången och de sista strålarna sprakar genom rapsblommorna.

Går några hundra meter till och fångar Jonathan på väg ner mot havet. Med solen i min rygg som förstärker rapsens gula ton.

Österlen i maj. Blir det vackrare än så här…?

maj 15, 2018/0 Kommentarer/av Rebecca

Kvällsuppdrag i maj.

Fri kommunikation, Personligt

Det blommar på Österlen och dessa dagar är unika. Ett drönar-uppdrag ovanför Kivik gjorde att vi tog hela familjen på utflykt och avslutade med pizza på uteservering i sol. Katten där vi filmade och plåtade charmade alla våra barn. Små, små stunder. Drönaren är åter på laddning, imorgon förmiddag ska den upp igen och göra underverk.

Agnes och tulpanerna.

maj 12, 2018/0 Kommentarer/av Rebecca

Inlägg