Inlägg

Maria Lancing på Skillinge om Skillinge. Ja, Skillinge är centralt. I både hjärta, på ristade ägg och på canvasdukar. De varma ögonen tillsammans med de väl arbetande händerna berättar historier. De skvallrar om äventyr. Om romans. Om resor. Om upptäckarkraft. Om passion.

Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin

Det är något alldeles speciellt med Maria. Det har jag alltid känt. Som liten gick jag på hennes målarkurser och lärde mig dra den mest perfekta horisonten på det vackra akvarellpappret med hjälp av lillfingret som stöd. Då som nu är Maria en kraft för skapande och skaparlust. Hon fick oss barn att känna att vi kunde, att vi hade så mycket inom oss av fantasi och kreativitet. Hon drog den fram ur oss och tog vara på allt vi skapade på pappret. Det var fantastiskt. Minns när vi tecknade kroki med kolpennor. Fort skulle det gå. Att släppa taget. Älskade det. Att släppa det perfekta. Få lov att vara rustik i skapandet.

Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin

Tacksam är jag för att mina egna barn också får träffa Maria och skapa med henne. Tillsammans med skolan och förskolan får barnen åka till Marias ateljé på Skillinge för att uppleva det fantastiska i konsten. De mjuka orden, de positiva uppmuntrande orden … Så stärkande för ett barn.

Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin
Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin

I mitt jobb som fotograf kommer jag till Maria för att dokumentera henne inför ett reportage i mäklarmagasinet r.o.k av Mäklarna Ekström & Co. Jag och reporterns Johan besöker Maria i sin ateljé en fredag eftermiddag i februari. Påsken ligger framför oss, och med den också konstrundan. Vi ser de olika projekten som ligger framme på arbetsbord och i hyllor. En del även hängandes.

Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin
Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin

Så Skillinge är centralt. De gamla gatorna, sträddena i byn skapar spännande mönster. Mönster som Maria använder sig av i konsten. Hon är intresserad av sin hemby och den kallar på henne. Maria dyker ner och forskar i gamla böcker. Hon studerar och stannar upp. Djupdyker och skapar. Skillinge, det namn som gav henne respekt när hon var ute och seglade och träffade på sjömän i New York. ”Sa du att du kommer från Skillinge”, frågade dem henne. En gång i tiden var Skillinge en hamn full med skutor, fullriggare som seglade till och från de stora hamnarna runt om i världen.

Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin


Vi sitter ner och lyssnar på Maria. På hennes köksbord i rummet intill ateljén. Vi dricker kaffe tillsammans. Kameran får vila och Johans penna skriver stökiga stödord medan Maria berättar om kärleken till Grekland, om hantverket i äggristning och om … Skillinge.

Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin

Tack Maria för att vi får ha dig i byn. Och i familjen.

Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin
Maria Lancing av Rebecca Wallin
Maria Lancing, Skillinge - av Rebecca Wallin

Besök Maria Lancing i hennes ateljé under påsk!

Flytten till Österlen.

Jag är en hemvändare. Till Österlen. Till fiskeläget Skillinge. Sitter här vid datorn med öppen terassdörr och kaffet bredvid min Mac. Jag har längtat efter denna stund. En stund att reflektera och se tillbaka fyra år i tiden. För det är i dessa dagar för just fyra år sedan som flyttet från Halmstad gick. Precis innan midsommar, en onsdag. När flyttbilarna kom till Bergsgatan 17 pirrade det till inom mig. Av förväntan. Av vemod. Men med ett stort JA i maggropen. Trots att avsked är tuffa. Trots att det gör ont när knoppar brister. Inom mig ropade jag JA.

Hemvändare till Österlen.

Rebecca Wallin - hemvändare till Österlen

Folk frågade mig vad jag skulle göra på Österlen. Skulle jag och Jonathan verkligen säga upp oss på två tjänster, med tre barn och ett fjärde i magen? Ja. Jag var fast besluten om att lyssna på magkänslan. Med min bakgrund som dansare, pedagog och fotograf. Dotter i en företagarfamilj – ja, jag ville satsa. Jag behövde sätta igång alla de idéer och tankar som jag gick och bar. Magkänslan berättade om företagande, om personer på Österlen som väntade på just mig och min kompetens. Jag visste inte då att en av de personerna hette Frida. Kärlek till dig Frida. Den är så fin vår historia. Kärlek till dig Jonathan. Som hoppade med mig. Och till Elliot, Noel och Charlie.

Så. Att vara hemvändare efter 18 år. Hemvändare till ett Österlen som jag knappt kunde ta in de första dagarna. Jag ville bara ut och uppleva. Fånga allt med min kamera. Jag kommer ihåg att jag lugnade mig själv genom att tänka att jag kommer stanna. Denna gången stannar jag och kan uppleva alla årstider och se rapsen blomma varje år, känna stormarna vina i fönsterkuporna på ovanvåningen. Andas. Ta in.

Skillinge Hamn ©️Rebecca Wallin

Den sommaren var vårt hus som vi hyrde av pappa som ett öppet vandrarhem. Det var härligt. Härligt att låta västkusten komma till oss på östkusten för att uppleva det vi hade valt. Min mage var stor. Agnes, som skulle bli en skånska och födas på Ystad BB vilade där inne. Pulserade av liv. Två dagar innan hon kom besökte jag Ystad BB. Helt enkelt för att jag ville veta hur min kropp och själ skulle uppleva att föda ett barn på samma ställe där jag för 12 år sedan hade sagt farväl till min egen mamma, som hade kämpat med cancer in till stunden hon slutade andas. Skulle mina känslor vara ikapp…? Det blev en alldeles fantastisk upplevelse att föda barn på Ystad BB. En vacker cirkel som slöts. Agnes Lena Kerstin Wallin.

Nyfödd Agnes på Ystad BB/Rebecca Wallin

Livet på landsbygden. Valet att flytta till landsbygden. Att välja landsbygden. Det är speciellt. Oavsett var man befinner sig, i en storstad eller i en by så tror jag att det är tre ord som är viktiga för oss människor. Mening. Kärlek. Glädje.

För mig skulle allt handla om kommunikation. Min nya karriär skulle innebära en mix att allt det där jag hade inom mig. Att leda processer i grupper, att entusiasmera människor, att möta människor i alla skeden av livet, både privat och via företag. Att jobba i team. Att innovera och förvalta. Att skapa och utveckla.

Ägarna till Fri kommunikation på Österlen

Du, det börjar bli sent. Jag får berätta mer om resan i ett annat inlägg.

Tack för ikväll.

Snurrar i mitt huvud. Intensiva dagar av fotograferingar och filminspelningar. Olika kunder varje dag. Bildarkiv skapas. Manus och idéer föds. Tömma minneskort. Göra backup. Plats för nytt. Bokföra. Avtala tid. Tid för möten. Tid för offerter. Tid för strategi. Tacka ja. Våga tacka nej. Mitt i allt pågår livet. Disken som aldrig ger upp. Tvätthögar som tålmodigt väntar på att tas om hand. Utbrott från tre-åringen och grillning i trädgården. Livet är. Nu.

Om en vecka bär det av. Till Marrakech. På uppdrag. Listan på locations där jag ska plåta är fantastisk. Ska bli så spännande att få vara med om denna resa. Min syster följer med som assistent och resesällskap. Jag har aldrig varit iväg från barnen och Jonathan mer än några dagar. Denna gång blir det en hel vecka från familjen. Ska bli intressant att se hur det känns.