Vid stationen där familjen väntade efter min livs fotoresa. På promenaden med Tyra vid trädet. Huset vi bor i. Kräftskivan där 11 kusiner blev 12 samma kväll. Dansen med Agnes i köket den där tisdagen. Familjen. Pulsen. Hjärtat i mitt liv. Återigen. De små stunderna. Är de största i mitt liv. Precis runt hörnet. Jag känner mig rik. Välsignad. Tacksam. Jag längtar inte bort. Min vardag är min lycka. Mitt arbete, en skatt. Min kollega en gåva. Jag älskar måndagar lika mycket som lördagar. Tack 2018 för att du har gett mig fler perspektiv. Tack för allt jag lärt mig genom möten med människor genom mitt jobb. Tack för insikten om hur det är att ha en man som jobbar skift inom vården. Tack för kämparkraft och innovation. Tack för ihärdighet och förlåtelse. Tack för vänner som finns nära, nära – som firar nyår med mig och barnen när Jonathan spenderar kvällen på barnmottagningen. 

Konceptet best nine är så bra tycker jag. Även då det är ni, mina läsare och följare på instagram som valt de bästa nio från mitt delande år 2018 – blir jag så varm i hjärtat när resultatet visas på skärmen. Det allra viktigaste dyker då upp mitt framför ögonen på mig. Det ger mig en god vägvisare inför riktningen jag ska ta år 2019. Jag ska fortsätta. Fortsätta att försöka vara mitt bästa jag och satsa på rätt saker. Har ni gjort er best nine?

Ibland stormar det. Livet är så. Eller hur? Inget vi kommer undan direkt. En av de ingifta i vår släkt summerade en sak häromdagen då vi satt och pratade om året som gått; ”Ni Ekströmare (för er som inte vet, så är jag en Ekström efter Tor och Lena Ekström …och efter Stig och Tora Ekström innan det …) har förmåga att vara lugna och starka mitt i stormen”. Det var fint sagt. Och ja, jag är beredd att hålla med. Vi kanske är som bäst då det stormar. Då kan i alla fall jag få rätt perspektiv och veta vad som verkligen gäller och vad jag verkligen ska satsa på att fokusera på. För mig har den största stormen detta år kanske varit att jag och Jonathan inte delat vardagen som vi brukar göra. Vi har alltid, under våra sexton år tillsammans, sett till att prioritera varandra, uppleva saker gemensamt, skapat minnen ihop att bära länge. Men under 2018 var förutsättningarna annorlunda. Vi har upplever saker parallellt om varandra. Det har varit ganska tärande. Men det har gett perspektiv. Det har skapat nya vanor och nya möjligheter samtidigt som det också varit ansträngande.

Jag tackar för detta år och går förväntansfullt in i det nya. Idag är den första sidan på den nya boken som skrivs. Här och nu. Varje sekund. Nu. Nu. Nu …


0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *